Jag kommer nog aldrig glömma tiden efter min operation.
 
Stunderna när jag provade kläder i storlek 42 och de passade.
När jag kunde titta på mig själv i spegeln utan att vilja spy.
 
När jag började bli nöjd med mig själv.
När jag kände att jag vågade prata mer.
Ta för mig, och säga emot.
Säga nej.
 
När jag vågade skratta och göra bort mig.
När jag kunde skita i vad folk tyckte.
 
När jag kunde äta en chokladbit på vagnen,
och inte tänka på att alla andra tänkte
"behöver hon den där? fan vad tjock hon är".
 
Jag har inget exakt ögonblick när jag märkte alla de här sakerna.
De kom lite då och då.
 
Men de stunderna man kom på att man faktiskt mådde bra över något av det här över,
var underbara.