Mitt namn är Emma. Jag är 22 år och lever med min kärlek i en lägenhet i Göteborg. Mina stora intressen är inredning, musik och att handla saker. Jag älskar verkligen att titta på saker och att köpa saker, att få påsar i handen med saker i som jag älskar. Jag är en så kallad shoppaholic.
Min barndom bestod av hopprep, tennisbollslekar mot väggen, asfalts-kritor och en väldans massa gungor och inte-nudda-mark på roliga lekplatser. När jag blev lite äldre älskade jag att spela sims (vilket jag fortfarande gör), min syster och jag satt nog de flesta timmarna på dygnet framför datorskärmen och tittade på när våra simmar lagade mat och duschade.
Jag är tacksam för att jag har haft föräldrar med grym musiksmak. Under alla mina år har vi lyssnat på Pink Floyd, Genesis, Beatles, The Who, Led Zeppelin, Porcupine Tree med massa fler. Jag är upplärd att säga Hej till föräldrar hemma hos kompisar, samt Tack, Förlåt och Hejdå, vilket jag är väldigt glad över idag när man ser barn som inte ens säger tack för presenter.
När jag började sexan kom jag in på Nordhems Musikklasser, och på gymnasiet läste jag Estet/Media på Munkebäcksgymnasiet med inriktning till fotografi, ett intresse som fortfarande står mig nära.
Efter skolan har jag gjort en hel del olika saker. Jag har rest, arbetat lite här och där och tagit det ganska lugnt om jag ska vara helt ärlig. Jag har inte bestämt mig för vad jag velat göra med mitt liv och väntat på att komma på det. Nu vet jag vad jag vill göra och jag ska söka in till Socionomlinjen för att börja till vårterminen.
Under dessa år efter skolan har jag verkligen lärt mig vem jag är. Det har hänt saker jag inte velat, saker jag har velat, saker jag har fruktat och saker jag har älskat. Känslor har svämmat över och jag har verkligen hittat vad jag gillar och vad jag inte vill göra längre. Det har gått upp och ner och tårar har sprutat, men någonstans har ändå det där lilla hoppet funnits.
Nu bor jag med Patric i vår lägenhet. Vi har det bra. Vi har kärlek, glädje och tillit till varandra och det är det allting handlar om just nu. Jag vill inte vara någon annan stans än här just nu.
Min barndom bestod av hopprep, tennisbollslekar mot väggen, asfalts-kritor och en väldans massa gungor och inte-nudda-mark på roliga lekplatser. När jag blev lite äldre älskade jag att spela sims (vilket jag fortfarande gör), min syster och jag satt nog de flesta timmarna på dygnet framför datorskärmen och tittade på när våra simmar lagade mat och duschade.
Jag är tacksam för att jag har haft föräldrar med grym musiksmak. Under alla mina år har vi lyssnat på Pink Floyd, Genesis, Beatles, The Who, Led Zeppelin, Porcupine Tree med massa fler. Jag är upplärd att säga Hej till föräldrar hemma hos kompisar, samt Tack, Förlåt och Hejdå, vilket jag är väldigt glad över idag när man ser barn som inte ens säger tack för presenter.
När jag började sexan kom jag in på Nordhems Musikklasser, och på gymnasiet läste jag Estet/Media på Munkebäcksgymnasiet med inriktning till fotografi, ett intresse som fortfarande står mig nära.
Efter skolan har jag gjort en hel del olika saker. Jag har rest, arbetat lite här och där och tagit det ganska lugnt om jag ska vara helt ärlig. Jag har inte bestämt mig för vad jag velat göra med mitt liv och väntat på att komma på det. Nu vet jag vad jag vill göra och jag ska söka in till Socionomlinjen för att börja till vårterminen.
Under dessa år efter skolan har jag verkligen lärt mig vem jag är. Det har hänt saker jag inte velat, saker jag har velat, saker jag har fruktat och saker jag har älskat. Känslor har svämmat över och jag har verkligen hittat vad jag gillar och vad jag inte vill göra längre. Det har gått upp och ner och tårar har sprutat, men någonstans har ändå det där lilla hoppet funnits.
Nu bor jag med Patric i vår lägenhet. Vi har det bra. Vi har kärlek, glädje och tillit till varandra och det är det allting handlar om just nu. Jag vill inte vara någon annan stans än här just nu.